myismyname

Tre månader sedan förra inlägget. Underdriver jag om jag säger att jag har varit aningen inaktiv? Inaktiv har jag i alla fall varit, och det lär jag antagligen fortsätta vara, då jag inte känner att jag orkar sätta mig ner och skriva meterlånga inlägg om något så ointressant som mitt liv och vad jag ätit till frukost eller vilken färg min tandborste är, sådana intressanta saker som brukar finnas i bloggar men som förvånadsvärt nog inte funnits i min ännu. (Min tandborste är rosa och blå, en Jordan, och jag åt ingen frukost idag. Suget att nämna det var större än rösten i mitt huvud som sa att nej, sådant där vill folk inte läsa). När jag tänker efter har jag aldrig tagit med de där standardsakerna som borde finnas i en blogg, annat än vad jag gjort idag. Jag har aldrig nämnt vad jag har på mig. (Jag har en pyjamasskjorta och trosor på mig. Återigen; suget att berätta var för stort.) Jag har aldrig nämnt vart jag köpt mina kläder. (Mina trosor kommer från Åhléns, inte Topshop, varifrån allas kläder verkar komma nuförtiden. Behöver jag säga en gång till att suget att berätta var större än rösten som bad mig hålla fingrarna borta från tangenterna?). Nej, nu ska jag gå och lägga mig. Att folktandvården i Piteå ens har mage att ge mig en tandläkartid när jag har lov. Pfft. Nu måste jag stiga upp imorgon också. Hur lågt är inte det? Jag ska minsann våldgästa deras hem när de är lediga och stoppa mina fingrar i deras mun innan de hunnit vakna ordenligt på morgonen, så får de veta hur det känns. Påskafton känns som ett ypperligt tillfälle att genomföra min plan på.

Jag känner mig lat. Jag orkar inte skriva ett långt inlägg idag. I och för sig har jag inte orkat det på jättelänge. Jag har knappt orkat skriva alls. Kul! I alla fall, det enda jag ville ha sagt med det här inläggen är att min extremt fula, blonda, utväxt nu är borta. Eftersom min kära mor glömde köpa hårfärg åt mig igår fick jag ta en av hennes, så nu är jag brunett, något jag själv inte rikrigt fattar eftersom jag så länge varit anti brunt hår. (Brunt hår på mig själv alltså, inte på andra.) Jag är ändå ganska nöjd, även om toningen inte riktigt täckte det blonda jag haft i luggen, men det är sådant man får leva med. Det ser ändå hästlängder bättre ut än det gjorde innan. Oj, vilket intressant inlägg. Jag orkar inte skriva mer nu, och jag har skrivit orkar fem gånger i samma inlägg nu. Lyckat!

Ibland blir man jätteglad, verkligen på riktigt. Som då man precis åkt buss en timme, gått närmare en halvtimme i ett kallt Luleå, samt drattat omkull på grund av halkiga skor, för att sedan komma in och att mötas av en nästan helt mörk lägenhet med tända ljus och skumtomtar. Som i fredags. Mattias har än en gång bevisat att han är världens sötaste. Nu låter jag som en elvaåring som pratar om sin ponny, men det må så vara. Jag är en sextonåring som pratar om sin Mattias, punkt. (Kom inte med några perversa kommentarer om att han är som en ponny, då biter jag dig). Hur som helst blev jag jätteglad. Sådär fånigt glad så man inte säger något vettigt på ett tag, bara saker som "du är söt" och "vad söt du är, jag älskar dig" sisådär en miljon gånger inom loppet av fem minuter. Jag är så cool, men det må så vara även det.

Mattias, jag älskar dig mer än du tror. Du gör mig så löjligt glad, och jag hatar att sätta mig på bussen för att åka hem eller se dig sätta dig på bussen för att åka hem. Finaste. <3

Oj. Satan vad längesen det var jag var inne här sist. Oops. Antagligen borde jag bli lite mer aktiv här eftersom några av mina kompisar börjat klaga på att jag aldrig uppdaterar men nu råkar det vara så att jag knappt suttit vid datorn på.. uh.. ganska länge (dvs. ungefär tre-fyra dagar, vilket är länge för mig). Istället för att sitta klistrad vid dataskärmen har jag suttit klistrad vid tv-skärmen, något som är otroligt mycket bättre (hm), men ändå inte tittat på tv. Nej, min nördiga sida har kommit fram och jag har spenderat de senaste dagarna med x-boxen, min nya bästa vän. Nu kan man ju tro att jag spelar coola spel, så som Assasins Creed eller Midtown Madness, men inte då, jag sitter och spelar The Urbz - Sims in the city och andra tuffa spel som till exempel Mario Party TRE. Jag verkligen älskar att vi har en massa Nintendo 64-spel inlagda på x-boxen. Någon dag, eller rättare sagt några dagar eftersom det lär dröja minst en vecka, ska jag ta mig tid att faktiskt prova spela alla spel. Jag känner även för att räkna dem, men så långt kan jag nog inte räkna. Räknar man längre än 264,37 blir det lite komplicerat, tycker jag. Svårt att hålla reda på så mycket i huvudet samtidigt. Typ. HM. (Då inte affären H&M, utan helt enkelt bara HM, som i hmmm.)
Nu ska jag fortsätta läsa något ytterst intressant, nämligen information om Indien. YAY!
Peace out, för att dra till med något riktigt klämkäckt.

MY OCH MATTIAS
TVÅ MÅNADER

Grattis till oss?

<3

Nu sitter jag som bäst hemma hos Mattias och tar hans dator en stund medan han sitter och spelar något spel som liknar GTA (Grand Theft Auto, för de få som inte vet det) men som jag inte kommer ihåg namnet på. Själv sitter man och försöker vara lite social genom att visa en hel del roligt på KatastrofalaOmslag.com men tydligen fungerar det inget vidare bra då Mattias tydligen möter en boss som vägrar dö. Att lyssna på killar som spelar tv-spel är väldigt intressant då alla tycks ha tendenser till att förvandlas till Hulken så fort saker inte går som planerat. Min lillebror, till exempel, har sparkat i väggen så min fina lilla samling av Franks-burkar ramlade ner på andra sidan och la sig som en fin matta över mitt golv. Tack, käre bror. Nu är det som sagt inte min bror som spelar, men utropen är dock lika roliga ändå. "Die, motherfucker, die!", "Vafan, jag SKULLE inte ha dött där!", "Jag brukar inte dö i spel!". Att Mattias dessutom sitter och sjunger med i bakgrundsmusiken lite då och då och låter helt problemfri, för att sekunden efter svära åt att han inte hittar ut ur ett köpcentergör bara det hela så mycket mer intressant.
"I killed the general! I killed the general! I killed the general! I killed the general! "
Tydligen har Mattias äntligen lyckats döda den där bossen, något som föjldes av ett läskigt nöjt skratt från hans sida.

And you 

Can bring me to my knees 

Yeah 

All this time 

That I could make you breathe 

Yeah 

All the times 

That I felt insecure 

Yeah 

And I leave 

A burning path of flame 

I'm on the outside 

I'm looking in 

I can see through you 

See your true colors 

Cause inside you're ugly 

You're ugly like me 

I can see through you 

See to the real you 

All this time 

That I felt like this won't add 

Once for you 

And I taste 

What I could never have 

It's from you 

All those times 

That I tried 

My intentions 

Full of pride 

And I waist 

More time than anyone 

I'm on the outside 

I'm looking in 

I can see through you 

See your true colors 

Cause inside you're ugly 

You're ugly like me 

I can see through you 

See to the real you 

All the times 

That I've cried 

All that's wasted 

It's all inside 

And I feel 

All this pain 

Stuffed it down 

It's back again 

And I lie 

Here in bed 

All alone 

I can't mend 

And I feel 

Tomorrow will be okay 

But I know 

That I'm on the outside 

I'm looking in 

I can see through you 

See your true colors 

Cause inside you're ugly 

You're ugly like me 

I can see through you 

See to the real you

Staind - Outside

Tack Mattias för att du gett mig en ny låt att lyssna sönder. Eller nej, inte lyssna sönder men jag har lyssnat på den ett x antal gånger idag. Rekommenderas. Sjukt bra. Jag hade aldrig ens hört Staind innan. TACK SÅ MICKET, MATTIAZ.

Imorgon blir det att åka upp till Arjeplog och dra med sig Mattias till mitt i Ingenstans över helgen. Dags för marknad igen! Hittills har jag inte missat mer än en marknad i hela mitt liv, och anledningen att jag missade den enda jag missat var att vi skulle till Thailand, vilket faktiskt går före Arjeplogsmarknaden. Av någon anledning känns det som om marknaden blir mindre och mindre för varje år. Kanske är det jag som växer, eller så är det helt enkelt så att den krymper. Inte för att den någonsin varit särskilt stor, men när jag var liten tyckte jag att det var mycket mer människor och mycket mer att titta på än vad jag gör nu. Det kan ju i och för sig bero på att jag som liten kunde spendera en timme med att bara stå och titta på leksakerna i ett av stånden - nämligen ståndet med orange presenning över - trots att jag sett dem miljoner gånger innan eftersom det är praktiskt taget samma saker som säljs varje år. Samma dagböcker, samma skämtprylar och samma temporära tatueringar som jag älskade då jag var liten, även om jag råkade sätta en på halsen och fick en allergisk reaktion av det. Egentligen vet jag inte riktigt varför, det måste ha varit något konstigt med just den typen av tatuering, för jag har aldrig reagerat på någon annan. Skumt det där.
I alla fall, imorgon blir det att dra till stugan och på söndag blir det att åka hem igen. Nu hade jag tänkt hälla i mig lite varm choklad eftersom jag fryser något så otroligt utan att veta varför, har frusit hela dagen. Cya, LATER.

Jag vet inte hur det här med mobiltelefoner funkar där du kommer ifrån, men här går det inte att skicka sms eller ringa annat än nödsamtal om man inte har pengar på telefonen.

Jag är arg. Det börjar kännas som en alltför återkommande fras vid det här laget, men satan vad arg jag är. "Vi kan väl bara skita i det här?". Jo, precis. Vi struntar i det bara. Vi struntar i att du ger mig dåligt samvete för att jag inte hade pengar på mobilen. Vi struntar i att du attackerar mig, hoppar på mig och blir arg på mig för något jag inte kunde påverka. Jag vet att du behövde prata med någon just då, jag vet att det var tungt, men vet du vad? Jag kunde inte ringa dig hur gärna jag än velat. Jag hade inte kunnat höra av mig förrän jag kommit hem. Du har ingen rätt att ge mig dåligt samvete för allt, du har ingen rätt att försöka få allt att verka som mitt fel. Du har ingen rätt. Jag sa förlåt för att jag inte kunde svara. Jag berättade varför jag inte kunde svara och berättade att jag hade svarat om jag bara kunnat.
Sluta hoppa på mig och ge mig skulden för all världens elände.

Nu sitter man här igen då. Tillbaka från Luleå efter en ändå relativt mysig bussresa och en lite mindre mysig promenad från busstationen i regnet. Tillbaka vid datorn och tillbaka i min egen säng, vilket inte är sådär jättepositivt. Jag skulle föredra att krypa ner i Mattias säng med Mattias igen. Mycket bättre så, om du frågar mig. Vi har varit allmänt lata hela kvällen igår och hela dagen idag. Blev något snarlikt ett filmmaraton som ägde rum i hans lägenhet. Lejonkungen och Blades of glory för att nämna ett par stycken av filmerna som gloddes på. Rösterna och sångerna i Lejonkungen är så mycket bättre på svenska än på engelska, märkte jag. 

Om jag skulle se mig själv från någon annans perspektiv, skulle jag då tänka och tycka samma saker om personen som tittade tillbaka på mig som jag gör då jag kollar mig i spegeln?

Jag bara undrar.

"Ädle herrar, behagar det er att lyssna till en vacker saga om kärlek och död?". Detta är inledningen till Tristan och Isolde, en saga om kärleken mellan den tappre Tristan och drottning Isolde. Sagan är kanske grunden till tidernas mest berättade tema - förbjuden kärlek.

Jag känner för att läsa Tristan och Isolde igen efter att ha läst igenom min bokrecension från nian alldeles nyss. Konstigt nog gillar jag den boken, trots gammaldags språk, överdramatiska reaktioner och overkliga händelser. Berättelsen är så fin bara. Fin och välskriven. Det känns inte som något någon bara slängt ihop i all hast som vissa nyare böcker kan göra. Nej, Tristan och Isolde är en välskriven, tidlös berättelse som nog de flesta kan relatera till på ett sätt eller ett annat. Synd bara att jag inte har boken  hemma. Får väl gå till biblioteket eller något och låna den, eller höra mig för om någon har den. Hm. Jag har egentligen ingen aning om varför jag kladdar ner det här i bloggen, jag bara kände för det och är på humör för att läsa.

"- Res er upp, min fru, och låt mig få nalkas honom. Sannerligen har jag större rätt att begråta honom än ni. Ty jag har  älskat honom högre. Hon vände sig mot öster och bad en bön till Gud. Därefter vek hon undan den dödes svepning, lade sig bredvid honom, helt utsträckt vid sin älskades sida, kysste hans mun och hans ansikte och slöt honom hårt i sina armar, mun mot mun, kropp mot kropp. Och sålunda uppgav hon andan i hans famn, av sorg över sin vän."

Tragisk historia.

Det blev inte att gå till skolan idag. Jag orkade inte. Jag är förkyld och har fortfarande huvudvärk. Dessutom har jag mycket på hjärnan för tillfället och är inte säker på om jag hade velat träffa människor idag. Jag sitter hellre och tänker igenom saker än att jag säger något dumt eller får ett utbrott. Det skulle verkligen inte behövas just nu. Jag är extremt arg och sårad för tillfället, och det vet du säkert redan. Att med jämna mellanrum bli påhoppad och anklagad för saker av samma människa, det tär på en. Jag älskar människan något otroligt, det gör jag, men det blir jobbigt i längden. "Du är ju helt jävla sjuk". Att läsa något sådant blir nog ingen glad över. Visst, jag har förtjänat det vissa gånger, men andra gånger kommer det helt oprovocerat och det är just det jag inte förstår mig på. Du har sänkt mig något otroligt just nu, ska du veta. Du vet vem du är. Tvivla dock inte på att jag älskar dig. I do. Det vet du, det har jag sagt till dig så oändligt många gånger och menat det lika mycket varje gång. Du har sagt att du älskar mig också och jag tror dig, men även människor man håller varmt om hjärtat sårar, det vet jag nu. Jag gör samma sak, det förnekar jag inte.

Glad. Jag är glad. Har varit med Mattias hela helgen och bara latat mig med film och sötsaker. Hur bra som helst. Nu har han tyvärr åkt tillbaka till Luleå, men ändå. Jättebra helg. <3 Det enda som sabbade lite var att det första jag möttes av då jag loggade in på msn efter att Mattias åkt var anklagelser för att jag inte suttit vid datorn hela helgen som en annan nörd. Sen hittade jag lite annat trevligt på diverse bloggar och hemsidor om mig. Kanske inte det roligaste att läsa precis, om man säger så. Jag tycker inte om att människor inte låter mig vara glad. Så fort det händer mig något bra är andra där och ger mig dåligt samvete för att jag inte hört av mig på en dag eller två för att jag varit upptagen.  Jag får skit för att jag brutit mitt vanliga schema som består av att sitta vid datorn praktiskt taget all vaken tid. Jag HATAR att få skit bara för att jag är glad. Så blir det alltid och jag hoppas att ni vet vad ni gör ni som gör det. Ursäkter skulle uppskattas, men det kanske är att hoppas på för mycket.

Sitter på skolan nu. Har egentligen engelska, men är nästan klar med det vi ska göra så jag hinner sitta och blogga på samma gång skulle jag tro. Läraren ser mig inte i alla fall, så det är nog lugnt. Efter skolan blir det att sätta sig på en buss till Luleå och hälsa på Mattias. Efter mycket tjat har jag fått mamma att gå med på att låta mig sova över där. Ärligt talat så förstår jag inte riktigt varför jag inte fick det i början. "Det känns inte tryggt när pappa är uppe i Arjeplog." Hmpf. Vad skulle kunna hända? Misshandlad och nästan dödad i Mattias lägenhet. Jo, precis. Det är väldigt troligt. Mattias är egentligen en varulv som försöker ha ihjäl mig så fort jag vänder mig om. I alla fall, dit blir det att åka efter skolan. Får väl se om jag hinner ta bussen som går klockan tre eller om jag måste ta den som går halv fyra. Jag satsar på den tidigare. Nu hade jag tänkt fortsätta med att skriva mitt horoskop på engelska om "The water monkey", hade tänkt skriva åtminstone ett par meningar till innan jag nöjer mig. Cya.

Okej, två inlägg på samma dag, lev med det. Jag är så extremt förbannad just nu. Att bara anta att någon man inte känner super varje helg och är ute och ränner på nätterna är bara korkat. Man har ingen rätt. Känner man inte människan ska man bara knipa käft och inte vara så jävla dömande. Att sen inte lyssna då man försöker säga att bilden av människan är så baklänges som den bara kan bli får mig bara så extremt arg. So what om man umgås med människor som dricker, det gör en inte till en av dem. Det gör en inte till alkoholiserad tonåring utan framtid. Satan vad jag har lust att smälla till någon nu. Med någon syftar jag nog mest på mamma, men skulle någon annan komma i närheten skulle jag antagligen smälla till dem också. Så jävla arg är jag.

Om det är något jag inte tycker om är det då folk pratar om mig med människor jag inte känner. Även med människor jag känner men som jag inte tycker har något med det att göra. Hade jag velat att människan skulle veta saker om mitt privatliv hade jag berättat det själv. Att sprida vidare saker jag berättat i förtroende är, enligt mig, inte alls särskilt schysst. Jag tycker inte om att folk vet saker om mig som inte jag själv berättat för dem. Jag tycker inte om då någon kommer fram och säger saker om mig som de egentligen inte borde veta eftersom jag inte sagt det till dem. Jag tycker inte om då folk pratar om mig med andra. Jag ville bara säga det. Vi ser väl om du har hjärna nog att förstå vad jag menar med den här texten. Vi ser väl om du ens vet att det är du.