myismyname

Jag borde verkligen ta arslet ur vagnen och börja skriva här igen. Jag minns inte ens då jag skrev på riktigt sist. Jag har helt enkelt inte orkat eller haft tid. Det har varit alldeles för mycket annat som snurrat i huvudet på mig senaste tiden, saker som kommit före bloggen. Dessutom har jag spenderat största delen av lovet hos Mattias så då har det inte blivit av att skriva något heller. Mattias, du gör min dag. Tack för att du finns där. Verkligen, tack. <3 För tillfället är du den enda jag litar på till hundra om jag ska vara ärlig. I alla fall, trots Mattias, pokémonmaraton, godis och annat slisk är saker inte bäst nu. Långt ifrån bäst. Om det inte vore för en yttepytteliten incident skulle jag vara lycklig. En yttepytteliten jättestor incident som får mig att vilja kräkas bara jag tänker på det. Kräkas och skrika och bara slå sönder saker, allt på samma gång. Vissa dagar är verkligen underbara, eller hur? Sådana dagar man spenderar skuttandes på små rosa moln långt ovanför den riktiga världen och alla dess problem. Sådana dagar som lika gärna skulle kunna vara tagna ur en tecknad film om enhörningar.

Dagen började inget vidare måste jag säga. Vaknade klockan åtta av att mamma ropar att jag måste skynda mig, att jag börjar om tio minuter. Snabbt som attan blev det att kasta sig upp ur sängen, hoppa i första bästa kläder jag hittade (inget matchade, men det är sådant man får ta), proppa munnen full med tandkräm och springa iväg till skolan. Jag hann inte ens borsta tänderna eller dricka ett glas vatten, men 08.14 var jag på skolan! Utan smink och med morgonfrilla. Sexigt värre! Jag tycker inte om att gå ut osminkad. Usch på det. Utan smink blir hela dagen dålig, ungefär. Usch, igen. Trots detta lyckades världens bästa Rebecca få mig hur glad som helst efter att ha skrivit ett otroligt gulligt inlägg på sin blogg om mig. Har ni lust att kika in för att se vad det stod är det bara att klicka på hennes blogg som finns länkad i menyn till vänster.

Bästaste bästisvän. <3

Finaste Rebecca. Finns ingen bättre tös än henne.
Jag älskar dig mer än du tror. <3

My och Rebecca.

Rebecca och My.
Någon mer än jag som hör hur bra det låter?

Har fotat på skolan och fått börja med redigeringen av bilderna idag. Ska skriva någon slags haikudikt till en av bilderna, men har absolut ingen aning om vad jag ska skriva. Ovan syns en av bilderna som togs förra veckan eller när det då var vi fotade. :) Irma på bilden.

Imorgon blir det att åka upp till Arjeplog och dra med sig Mattias till mitt i Ingenstans över helgen. Dags för marknad igen! Hittills har jag inte missat mer än en marknad i hela mitt liv, och anledningen att jag missade den enda jag missat var att vi skulle till Thailand, vilket faktiskt går före Arjeplogsmarknaden. Av någon anledning känns det som om marknaden blir mindre och mindre för varje år. Kanske är det jag som växer, eller så är det helt enkelt så att den krymper. Inte för att den någonsin varit särskilt stor, men när jag var liten tyckte jag att det var mycket mer människor och mycket mer att titta på än vad jag gör nu. Det kan ju i och för sig bero på att jag som liten kunde spendera en timme med att bara stå och titta på leksakerna i ett av stånden - nämligen ståndet med orange presenning över - trots att jag sett dem miljoner gånger innan eftersom det är praktiskt taget samma saker som säljs varje år. Samma dagböcker, samma skämtprylar och samma temporära tatueringar som jag älskade då jag var liten, även om jag råkade sätta en på halsen och fick en allergisk reaktion av det. Egentligen vet jag inte riktigt varför, det måste ha varit något konstigt med just den typen av tatuering, för jag har aldrig reagerat på någon annan. Skumt det där.
I alla fall, imorgon blir det att dra till stugan och på söndag blir det att åka hem igen. Nu hade jag tänkt hälla i mig lite varm choklad eftersom jag fryser något så otroligt utan att veta varför, har frusit hela dagen. Cya, LATER.

Jag vet inte hur det här med mobiltelefoner funkar där du kommer ifrån, men här går det inte att skicka sms eller ringa annat än nödsamtal om man inte har pengar på telefonen.

Jag är arg. Det börjar kännas som en alltför återkommande fras vid det här laget, men satan vad arg jag är. "Vi kan väl bara skita i det här?". Jo, precis. Vi struntar i det bara. Vi struntar i att du ger mig dåligt samvete för att jag inte hade pengar på mobilen. Vi struntar i att du attackerar mig, hoppar på mig och blir arg på mig för något jag inte kunde påverka. Jag vet att du behövde prata med någon just då, jag vet att det var tungt, men vet du vad? Jag kunde inte ringa dig hur gärna jag än velat. Jag hade inte kunnat höra av mig förrän jag kommit hem. Du har ingen rätt att ge mig dåligt samvete för allt, du har ingen rätt att försöka få allt att verka som mitt fel. Du har ingen rätt. Jag sa förlåt för att jag inte kunde svara. Jag berättade varför jag inte kunde svara och berättade att jag hade svarat om jag bara kunnat.
Sluta hoppa på mig och ge mig skulden för all världens elände.

Nu sitter man här igen då. Tillbaka från Luleå efter en ändå relativt mysig bussresa och en lite mindre mysig promenad från busstationen i regnet. Tillbaka vid datorn och tillbaka i min egen säng, vilket inte är sådär jättepositivt. Jag skulle föredra att krypa ner i Mattias säng med Mattias igen. Mycket bättre så, om du frågar mig. Vi har varit allmänt lata hela kvällen igår och hela dagen idag. Blev något snarlikt ett filmmaraton som ägde rum i hans lägenhet. Lejonkungen och Blades of glory för att nämna ett par stycken av filmerna som gloddes på. Rösterna och sångerna i Lejonkungen är så mycket bättre på svenska än på engelska, märkte jag.