latmask
Om det är något jag inte tycker om är det då folk pratar om mig med människor jag inte känner. Även med människor jag känner men som jag inte tycker har något med det att göra. Hade jag velat att människan skulle veta saker om mitt privatliv hade jag berättat det själv. Att sprida vidare saker jag berättat i förtroende är, enligt mig, inte alls särskilt schysst. Jag tycker inte om att folk vet saker om mig som inte jag själv berättat för dem. Jag tycker inte om då någon kommer fram och säger saker om mig som de egentligen inte borde veta eftersom jag inte sagt det till dem. Jag tycker inte om då folk pratar om mig med andra. Jag ville bara säga det. Vi ser väl om du har hjärna nog att förstå vad jag menar med den här texten. Vi ser väl om du ens vet att det är du.
Nu till lite intressantare saker. Eller, intressanta och intressanta, till andra saker i alla fall. Jag har bestämt mig för att bli mer aktiv med fotandet eftersom jag har en tendens att vara för lat för att orka pallra mig ut med kameran. Om det är någon som är lat så är det jag. Inte för att jag jag sjäv lider särskilt mycket av det. Jag trivs med att vara lat tjockis som lever på godis. Det passar mig, och på tal om godis, jag har verkligen blivit godisberoende sista tiden. Jag minns inte den senaste dagen då jag var helt utan sötsaker. Jag köper godis för att hålla mig vaken. Utan socker skulle jag däcka vid lunchtid och ligga och snarka till dagen därpå, och antagligen vakna med en tuschmustasch eller något liknande om jag känner min bror rätt. Han är så otroligt snäll av sig, måste jag säga. Irriterande unge. Enda gångerna han är någorlunda trevlig är när hans kompisar inte är i närheten. Med kompisarna där måste man ju vara cool och så elak som möjligt mot allt och alla. Jag förstår inte riktigt det där. It makes no senZe. Nu ska jag ringa och skynda mina föräldrar så jag får mat innan jag dör. Nejnej, jag överdriver inte. Jag är ungefär som ett av de svältande barnen i Afrika. Tyck synd om mig.
Kommentarer
Trackback
