en liten titt på mina tankar
Om jag skulle se mig själv från någon annans perspektiv, skulle jag då tänka och tycka samma saker om personen som tittade tillbaka på mig som jag gör då jag kollar mig i spegeln?
Kan bilden av en och samma människa verkligen vara så olika beroende på vem betraktaren är? Av vad jag fått höra av andra är min självbild helt vrickad, men jag kan inte fatta det själv. Det är ju så det är, det har jag ju sett med mina egna ögon. Många gånger har jag undrar varför inte de ser exakt samma sak som jag ser, när jag själv ser det så tydligt.
Skulle jag se samma skavanker och skulle jag finna min egen röst lika irriterande som den låter i mitt huvud, om jag var någon av personerna i min omgivning?
Jag skulle vilja leva en dag som åskådare till mitt eget liv, prova på hur jag upplevs av andra och vad andra tänker då de ser mig, om jag i alla fall fått rätt på någon punkt eller om de fått fel på någon punkt, om de upplever mig som något jag absolut inte är. Det är klart att jag fått höra av människor vad de tänker på då de hör mitt namn eller ser mig, men det är inte samma sak. Jag skulle vilja prova träffa mig själv, se mig själv med andras ögon och tänka med andras hjärnor, bara för att få ha testat.
Jag undrar om jag hade tyckt om Mig om jag var någon annan, hur förvirrande det än låter. Hade jag velat fortsätta prata med den riktiga Jag eller hade jag ryggat undan i avsmak, vänt undan blicken och låtsats som om jag inte hörde att jag blev tilltalad överhuvudtaget? Låtsats som om jag hört någon ropa på mig och skyndat i denne Någons riktning för att lämna en snopen Jag kvar bakom mig.
Jag bara undrar.
lässugen
"Ädle herrar, behagar det er att lyssna till en vacker saga om kärlek och död?". Detta är inledningen till Tristan och Isolde, en saga om kärleken mellan den tappre Tristan och drottning Isolde. Sagan är kanske grunden till tidernas mest berättade tema - förbjuden kärlek.
Jag känner för att läsa Tristan och Isolde igen efter att ha läst igenom min bokrecension från nian alldeles nyss. Konstigt nog gillar jag den boken, trots gammaldags språk, överdramatiska reaktioner och overkliga händelser. Berättelsen är så fin bara. Fin och välskriven. Det känns inte som något någon bara slängt ihop i all hast som vissa nyare böcker kan göra. Nej, Tristan och Isolde är en välskriven, tidlös berättelse som nog de flesta kan relatera till på ett sätt eller ett annat. Synd bara att jag inte har boken hemma. Får väl gå till biblioteket eller något och låna den, eller höra mig för om någon har den. Hm. Jag har egentligen ingen aning om varför jag kladdar ner det här i bloggen, jag bara kände för det och är på humör för att läsa.
Jag känner för att läsa Tristan och Isolde igen efter att ha läst igenom min bokrecension från nian alldeles nyss. Konstigt nog gillar jag den boken, trots gammaldags språk, överdramatiska reaktioner och overkliga händelser. Berättelsen är så fin bara. Fin och välskriven. Det känns inte som något någon bara slängt ihop i all hast som vissa nyare böcker kan göra. Nej, Tristan och Isolde är en välskriven, tidlös berättelse som nog de flesta kan relatera till på ett sätt eller ett annat. Synd bara att jag inte har boken hemma. Får väl gå till biblioteket eller något och låna den, eller höra mig för om någon har den. Hm. Jag har egentligen ingen aning om varför jag kladdar ner det här i bloggen, jag bara kände för det och är på humör för att läsa.
"- Res er upp, min fru, och låt mig få nalkas honom. Sannerligen har jag större rätt att begråta honom än ni. Ty jag har älskat honom högre. Hon vände sig mot öster och bad en bön till Gud. Därefter vek hon undan den dödes svepning, lade sig bredvid honom, helt utsträckt vid sin älskades sida, kysste hans mun och hans ansikte och slöt honom hårt i sina armar, mun mot mun, kropp mot kropp. Och sålunda uppgav hon andan i hans famn, av sorg över sin vän."
Tragisk historia.
"du är ju helt jävla sjuk."
Det blev inte att gå till skolan idag. Jag orkade inte. Jag är förkyld och har fortfarande huvudvärk. Dessutom har jag mycket på hjärnan för tillfället och är inte säker på om jag hade velat träffa människor idag. Jag sitter hellre och tänker igenom saker än att jag säger något dumt eller får ett utbrott. Det skulle verkligen inte behövas just nu. Jag är extremt arg och sårad för tillfället, och det vet du säkert redan. Att med jämna mellanrum bli påhoppad och anklagad för saker av samma människa, det tär på en. Jag älskar människan något otroligt, det gör jag, men det blir jobbigt i längden. "Du är ju helt jävla sjuk". Att läsa något sådant blir nog ingen glad över. Visst, jag har förtjänat det vissa gånger, men andra gånger kommer det helt oprovocerat och det är just det jag inte förstår mig på. Du har sänkt mig något otroligt just nu, ska du veta. Du vet vem du är. Tvivla dock inte på att jag älskar dig. I do. Det vet du, det har jag sagt till dig så oändligt många gånger och menat det lika mycket varje gång. Du har sagt att du älskar mig också och jag tror dig, men även människor man håller varmt om hjärtat sårar, det vet jag nu. Jag gör samma sak, det förnekar jag inte.
perfekt i låda
Glad. Jag är glad. Har varit med Mattias hela helgen och bara latat mig med film och sötsaker. Hur bra som helst. Nu har han tyvärr åkt tillbaka till Luleå, men ändå. Jättebra helg. <3 Det enda som sabbade lite var att det första jag möttes av då jag loggade in på msn efter att Mattias åkt var anklagelser för att jag inte suttit vid datorn hela helgen som en annan nörd. Sen hittade jag lite annat trevligt på diverse bloggar och hemsidor om mig. Kanske inte det roligaste att läsa precis, om man säger så. Jag tycker inte om att människor inte låter mig vara glad. Så fort det händer mig något bra är andra där och ger mig dåligt samvete för att jag inte hört av mig på en dag eller två för att jag varit upptagen. Jag får skit för att jag brutit mitt vanliga schema som består av att sitta vid datorn praktiskt taget all vaken tid. Jag HATAR att få skit bara för att jag är glad. Så blir det alltid och jag hoppas att ni vet vad ni gör ni som gör det. Ursäkter skulle uppskattas, men det kanske är att hoppas på för mycket.
Nu har jag i alla fall smått bestämt mig för att inte låta det störa mig. Jag har inte gjort något som ger er anledning att ge mig dåligt samvete för något. Jag är glad, och det har jag tänkt fortsätta vara. Mattias, du gjorde min helg. Jag är inte den bästa då det gäller att säga söta saker, men tack för en jättebra helg med Shrek och Tenacious D. Jag är glad att jag har dig och det hoppas jag att du vet om också. Du är perfekt i låda ju, som sagt. Perfekt i låda och extremt bra.
Två veckor och en dag. <3
Min säng ser ut som skit just nu. Bäddmadrassen halvt på golvet och lakanet i en liten knölig hög. Dessutom ligger Snobben, Skojnalle och Önskenalle inklämda i ett hörn. Inte bra det här, måste jag säga. Har tänkt att bädda till den, snart, när jag orkar. Jag känner mig aningen lat just nu och skulle helst bara vilja krypa ner under täcket med läsk och en godispåse i knät och se på barnsliga filmer hela natten. Tecknade Disneyfilmer, till exempel. Vi får se om jag orkar med att gå till skolan imorgon. Är täppt i näsan och har huvudärk för tillfället, men får väl hoppas att det går över så snabbt som möjligt. Panodil och nässprej, här kommer jag!
Två veckor och en dag. <3
Min säng ser ut som skit just nu. Bäddmadrassen halvt på golvet och lakanet i en liten knölig hög. Dessutom ligger Snobben, Skojnalle och Önskenalle inklämda i ett hörn. Inte bra det här, måste jag säga. Har tänkt att bädda till den, snart, när jag orkar. Jag känner mig aningen lat just nu och skulle helst bara vilja krypa ner under täcket med läsk och en godispåse i knät och se på barnsliga filmer hela natten. Tecknade Disneyfilmer, till exempel. Vi får se om jag orkar med att gå till skolan imorgon. Är täppt i näsan och har huvudärk för tillfället, men får väl hoppas att det går över så snabbt som möjligt. Panodil och nässprej, här kommer jag!
"The Water Monkey"
Sitter på skolan nu. Har egentligen engelska, men är nästan klar med det vi ska göra så jag hinner sitta och blogga på samma gång skulle jag tro. Läraren ser mig inte i alla fall, så det är nog lugnt. Efter skolan blir det att sätta sig på en buss till Luleå och hälsa på Mattias. Efter mycket tjat har jag fått mamma att gå med på att låta mig sova över där. Ärligt talat så förstår jag inte riktigt varför jag inte fick det i början. "Det känns inte tryggt när pappa är uppe i Arjeplog." Hmpf. Vad skulle kunna hända? Misshandlad och nästan dödad i Mattias lägenhet. Jo, precis. Det är väldigt troligt. Mattias är egentligen en varulv som försöker ha ihjäl mig så fort jag vänder mig om. I alla fall, dit blir det att åka efter skolan. Får väl se om jag hinner ta bussen som går klockan tre eller om jag måste ta den som går halv fyra. Jag satsar på den tidigare. Nu hade jag tänkt fortsätta med att skriva mitt horoskop på engelska om "The water monkey", hade tänkt skriva åtminstone ett par meningar till innan jag nöjer mig. Cya.
förbannad.
Okej, två inlägg på samma dag, lev med det. Jag är så extremt förbannad just nu. Att bara anta att någon man inte känner super varje helg och är ute och ränner på nätterna är bara korkat. Man har ingen rätt. Känner man inte människan ska man bara knipa käft och inte vara så jävla dömande. Att sen inte lyssna då man försöker säga att bilden av människan är så baklänges som den bara kan bli får mig bara så extremt arg. So what om man umgås med människor som dricker, det gör en inte till en av dem. Det gör en inte till alkoholiserad tonåring utan framtid. Satan vad jag har lust att smälla till någon nu. Med någon syftar jag nog mest på mamma, men skulle någon annan komma i närheten skulle jag antagligen smälla till dem också. Så jävla arg är jag.
Håll er borta, folks.
"Smockan hänger i luften", eller hur fan det då stod i Piteå-Tidningen om festen i fredags.
latmask
Om det är något jag inte tycker om är det då folk pratar om mig med människor jag inte känner. Även med människor jag känner men som jag inte tycker har något med det att göra. Hade jag velat att människan skulle veta saker om mitt privatliv hade jag berättat det själv. Att sprida vidare saker jag berättat i förtroende är, enligt mig, inte alls särskilt schysst. Jag tycker inte om att folk vet saker om mig som inte jag själv berättat för dem. Jag tycker inte om då någon kommer fram och säger saker om mig som de egentligen inte borde veta eftersom jag inte sagt det till dem. Jag tycker inte om då folk pratar om mig med andra. Jag ville bara säga det. Vi ser väl om du har hjärna nog att förstå vad jag menar med den här texten. Vi ser väl om du ens vet att det är du.
Nu till lite intressantare saker. Eller, intressanta och intressanta, till andra saker i alla fall. Jag har bestämt mig för att bli mer aktiv med fotandet eftersom jag har en tendens att vara för lat för att orka pallra mig ut med kameran. Om det är någon som är lat så är det jag. Inte för att jag jag sjäv lider särskilt mycket av det. Jag trivs med att vara lat tjockis som lever på godis. Det passar mig, och på tal om godis, jag har verkligen blivit godisberoende sista tiden. Jag minns inte den senaste dagen då jag var helt utan sötsaker. Jag köper godis för att hålla mig vaken. Utan socker skulle jag däcka vid lunchtid och ligga och snarka till dagen därpå, och antagligen vakna med en tuschmustasch eller något liknande om jag känner min bror rätt. Han är så otroligt snäll av sig, måste jag säga. Irriterande unge. Enda gångerna han är någorlunda trevlig är när hans kompisar inte är i närheten. Med kompisarna där måste man ju vara cool och så elak som möjligt mot allt och alla. Jag förstår inte riktigt det där. It makes no senZe. Nu ska jag ringa och skynda mina föräldrar så jag får mat innan jag dör. Nejnej, jag överdriver inte. Jag är ungefär som ett av de svältande barnen i Afrika. Tyck synd om mig.
... and they all lived happily ever after.
Nu känns det som om det var ett tag sedan jag skrev sist och dessutom har jag lite diskret fått det påpekat av en viss Mattias. Känn dig utpekad!
I helgen var det i alla fall något som skulle föreställa en klassfest men som slutade i att praktiskt taget hela Piteå klämde ihop sig under samma tak, nämligen i folkets hus i munksund. Det var fler främmande ansikten än kända. Jag har ingen aning om vilka hälften av människorna var, men kul var det, till en början. Vi var inte där särskilt länge och lyckades gå därifrån precis innan Popo, a.k.a. polisen, anslöt sig till klungan ungdomar utanför folkets hus. Hörde att det slutade med att alla blev utkörda från lokalerna eller något åt det hållet, men jag vet inte riktigt, för jag, Rebecca och Mattias var upptagna med att gunga på Klubbgärdsskolans skolgård då det hände. Mycket bättre fredagsnöje än att titta på då en fest spårar ut.
Kvällen efter, d.v.s. igår kväll, blev det att gå till Rebecca för att se på film. Tyvärr hann vi inte längre än till Kvantum innan min sjal på något vänster lyckats snurra fast i bakhjulet på Rebeccas cykel så vi fick vända och gå tillbaka hem till mig. Där dumpade vi cykeln efter ett par försök att få loss sjalen och började sedan på en halvtimmeslång promenad hem till Rebecca där jag kidnappade hennes katt och parkerade i soffan med en varm och mysig Brus i famnen medan Rebecca och Mattias käkade pommes frites. Själv smakade man väl ett par, men var för trött för att äta, för ovanlighetens skull. Jag som äter hela tiden. Väldigt mysig kväll blev det i alla fall. Såg början på Motorsågsmassakern innan vi bytte till en mycket gulligare film, "It's a boy girl thing" eller något åt det hållet. Jag minns inte exakt vad den hette, men extremt gullig var den hur som helst. Filmer ska ha lyckliga slut, så är det bara. And they all lived happily ever after, ungefär. Så borde allt sluta, även det verkliga livet. Det ska sluta då man är ung och inte kommit in i klimakteriet eller blivit rynkig och tråkig. Som Olle i pistvakt säger; "När man är gammal kan man inte gå på dass själv. Och så luktar man nåt mellan rötet ägg och hudsalva." Vem vill lukta så? Nej, så levde de lyckliga i alla sina dagar ska det vara. Att äktenskapen i filmerna kanske inte håller efter filmens slut ska man inte få veta. När alla är som gladast ska det sluta. Som i Stardust då berättarrösten faktiskt säger "... and they all lived happily ever after". Den filmen gillar jag.
Hmpf, aldrig blir människor nöjda. Först klagar Mattias på att jag inte bloggar och nu när jag blev lite väck på msn för att jag skriver klagar han på det också och kallar mig Borat. Hur schysst är det?
"Jag är kär i dig." Finns det sötare ord än så?
Jag är kär i dig också.
hej och hejdå bloggen
Jag satt precis och läste igenom en hög gamla dagböcker. Jag har aldrig varit duktig på att fortsätta med saker särskilt länge, men dagboken från förra året har jag ändå lyckats skriva i ganska så ofta, för att vara mig. Jag kanske borde börja om igen. Det är ganska kul att kolla igenom dem något år efteråt. Dagböckerna från då jag precis lärt mig skriva klår allt i läsväg.
"Idag när jag var på skolan när vi hade lunsh-rast lekte vi att vi var djur och då blev Moa, Denice, Jim och Herman less så att dom gick och lekte en annan lek. Och när jag frågade om jag fick vara med så sa Jim att det blev för många i leken. Då blev jag ledsen och sprang inpå toan. Jag tycker att Jim var dum."
Där ser man. Snälla klasskompisar hade jag! Faktum är att jag minns den där händelsen. Jag blev ledsen på riktigt, gick till läraren och sa att jag ville leka med dem men att jag inte fick. Läraren gick och pratade med dem så de gav med sig, vilket egentligen var helt onödigt eftersom jag vid det laget inte vågade vara med för att de säkert skulle tycka att jag var töntig som gick till läraren. Istället fortsatte jag leka med de andra, snälla, klasskompisarna som fortfarande lekte på baksidan. Vilka stora problem man hade på den tiden. Jag kan ju passa på att säga att jag nästa dag inte alls hade några problem att leka med de som så elakt nekat mig att leka med dem dagen innan. Om det ändå hade varit så nu. Man är ledsen fem minuter, gråter en skvätt och sen är allt bra igen. På med galonisarna och ut i leran igen! Ungefär. Allt var väldigt okomplicerat på den tiden, innan man börjat bli så kritisk mot sig själv och mot andra. Jag tror jag ska bli sju år igen. Det var en bra ålder. Inga större problem, och de problem man väl hade kunde enkelt lösas med godis.
"Hej dagboken! Idag har jag lekit med Emmy. Det var jätte rolit. Hej då dagboken!".
Jag börjar undra lite smått om jag visste att dagboken bara var en bok som alltså INTE kunde svara på det jag skrev. Jag verkade tro att den levde. Kanske var det kattungarna på framsidan som lurade mig. Jag var ju inte den smartaste. Rättelse; jag ÄR inte den smartaste. Jag hittade bland annat en beskrivning på hur man gör en "mjölballong" eftersom jag inte var säker på om dagboken visste hur man gjorde såna. Tänkte antagligen att det var bäst att berätta så han/hon inte blev ledsen, eller något åt det hållet, för det vore ju hemskt. Vilken tur att jag berättade det. Väldigt komplicerat var det också. Att pricka en tratt trädd på en ballong med mjöl kan inte ha varit alltför enkelt.
"Idag när jag var på skolan när vi hade lunsh-rast lekte vi att vi var djur och då blev Moa, Denice, Jim och Herman less så att dom gick och lekte en annan lek. Och när jag frågade om jag fick vara med så sa Jim att det blev för många i leken. Då blev jag ledsen och sprang inpå toan. Jag tycker att Jim var dum."
Där ser man. Snälla klasskompisar hade jag! Faktum är att jag minns den där händelsen. Jag blev ledsen på riktigt, gick till läraren och sa att jag ville leka med dem men att jag inte fick. Läraren gick och pratade med dem så de gav med sig, vilket egentligen var helt onödigt eftersom jag vid det laget inte vågade vara med för att de säkert skulle tycka att jag var töntig som gick till läraren. Istället fortsatte jag leka med de andra, snälla, klasskompisarna som fortfarande lekte på baksidan. Vilka stora problem man hade på den tiden. Jag kan ju passa på att säga att jag nästa dag inte alls hade några problem att leka med de som så elakt nekat mig att leka med dem dagen innan. Om det ändå hade varit så nu. Man är ledsen fem minuter, gråter en skvätt och sen är allt bra igen. På med galonisarna och ut i leran igen! Ungefär. Allt var väldigt okomplicerat på den tiden, innan man börjat bli så kritisk mot sig själv och mot andra. Jag tror jag ska bli sju år igen. Det var en bra ålder. Inga större problem, och de problem man väl hade kunde enkelt lösas med godis.
the best of the best
Kom precis in efter att ha sprungit runt i ett mycket kallt Piteå tillsammans med Rebecca. Piteå är inte fint på hösten, verkligen inte. Allt är grått, tråkigt och sitter man i södra hamn är det första man ser ett illaluktande pappersbruk. Dessutom är det, som sagt, kallt. Trots kylan och tappad känsel i både näsa och tår är jag otroligt glad att jag pallrade mig ut. Rebecca, you made my day. På riktigt, det gjorde du. Jag vet att du tyckte att du bara klagade och inte alls var något vidare bra sällskap, men jag håller verkligen inte med dig på den punkten. Det finns ingen bättre än dig när man behöver prata eller bara har tråkigt, du får allt så mycket bättre, även om vi har våra små bråk ibland. Vilka har inte det? Du är underbar. Jag älskar dig. Jag struntar till och med i att jag missade premiären av Hål i väggen för att jag satt på kvantum med dig. Blir väl att leta upp klipp från programmet på YouTube sen istället. Haha. :)
I alla fall, Rebecca, jag älskar dig. Det är inte bara som jag säger, jag gör det verkligen. Ett år och tre månader, eller vad var det du sa? Du är min bästa vän och snacka om att jag är glad att jag har dig.
precis som alla andra
Gissa vad? Jag tänkte göra något så annorlunda och eget som att skaffa en blogg. Där sket du allt i kors, va? Efter många om och men blev det ändå att jag skapade en blogg här, men vi får väl se hur länge det kommer hålla i sig att jag orkar skriva. Jag har nämligen en tendens att väldigt fort bli less på allt. Händer det inte något nytt inom en snar framtid blir allt tråkigt och jag byter riktning helt, börjar med något annat. Undrar om det kanske kan vara därför jag börjat och slutat karate två gånger nu och funderar på att börja om en tredje gång. Var ju bara det där med graderingarna som är så otroligt hemskt. Stå inför Ted som är bäst i Sverige tillsammans med fyra andra då alla bara stirrar på en? Nej tack, det klarar jag mig bara bra utan. Annars är det kulkul. I alla fall, jag hade väl tänkt att jag skulle försöka hålla igång den här åtminstone längre än en vecka och inte hoppa över till något helt annat istället, men ni lär väl märka hur det blir på den punkten. Försvinner jag härifrån har jag väl fått för mig att göra något så knäppt som att bli som min bror som spelar Counter Strike dygnet runt. :) Hm, egentligen skulle jag bli en ganska bra datornörd skulle jag tro. Sitta hela dagarna och bara trycka i mig godis, leva på cola (eller fanta. Fanta är godare än cola) och muttra till svar då någon försöker prata med mig och säga coola saker som HS och PK. Skulle vara så jag.
