myismyname

I helgen var det i alla fall något som skulle föreställa en klassfest men som slutade i att praktiskt taget hela Piteå klämde ihop sig under samma tak, nämligen i folkets hus i munksund. Det var fler främmande ansikten än kända. Jag har ingen aning om vilka hälften av människorna var, men kul var det, till en början. Vi var inte där särskilt länge och lyckades gå därifrån precis innan Popo, a.k.a. polisen, anslöt sig till klungan ungdomar utanför folkets hus. Hörde att det slutade med att alla blev utkörda från lokalerna eller något åt det hållet, men jag vet inte riktigt, för jag, Rebecca och Mattias var upptagna med att gunga på Klubbgärdsskolans skolgård då det hände. Mycket bättre fredagsnöje än att titta på då en fest spårar ut.

Kvällen efter, d.v.s. igår kväll, blev det att gå till Rebecca för att se på film. Tyvärr hann vi inte längre än till Kvantum innan min sjal på något vänster lyckats snurra fast i bakhjulet på Rebeccas cykel så vi fick vända och gå tillbaka hem till mig. Där dumpade vi cykeln efter ett par försök att få loss sjalen och började sedan på en halvtimmeslång promenad hem till Rebecca där jag kidnappade hennes katt och parkerade i soffan med en varm och mysig Brus i famnen medan Rebecca och Mattias käkade pommes frites. Själv smakade man väl ett par, men var för trött för att äta, för ovanlighetens skull. Jag som äter hela tiden. Väldigt mysig kväll blev det i alla fall. Såg början på Motorsågsmassakern innan vi bytte till en mycket gulligare film, "It's a boy girl thing" eller något åt det hållet. Jag minns inte exakt vad den hette, men extremt gullig var den hur som helst. Filmer ska ha lyckliga slut, så är det bara. And they all lived happily ever after, ungefär. Så borde allt sluta, även det verkliga livet. Det ska sluta då man är ung och inte kommit in i klimakteriet eller blivit rynkig och tråkig. Som Olle i pistvakt säger; "När man är gammal kan man inte gå på dass själv. Och så luktar man nåt mellan rötet ägg och hudsalva." Vem vill lukta så? Nej, så levde de lyckliga i alla sina dagar ska det vara. Att äktenskapen i filmerna kanske inte håller efter filmens slut ska man inte få veta. När alla är som gladast ska det sluta. Som i Stardust då berättarrösten faktiskt säger "... and they all lived happily ever after". Den filmen gillar jag.

Hmpf, aldrig blir människor nöjda. Först klagar Mattias på att jag inte bloggar och nu när jag blev lite väck på msn för att jag skriver klagar han på det också och kallar mig Borat. Hur schysst är det?

"Jag är kär i dig." Finns det sötare ord än så?

Jag är kär i dig också.