...och så var man hemma igen.

Då var man tillbaka i det höstkyliga Piteå igen, eller kanske snarare vinterkyliga Piteå, jag vet inte riktigt vilket som stämmer in bäst. Det ser varken ut som höst eller vinter. Höstens färger är sedan länge borta och ännu är marken kal, sånär som på frost på morgnarna. Hur som helst så har helgen i Luleå varit jättebra, precis som resten av helgerna som spenderats där. Egentligen blev det väl inte att göra mycket alls, mest bara trycka i sig saker bestående mestadels av socker medan film efter film rullade på tv-skärmen. Jag lyckades tvinga Mattias att ladda ner Marie Antoinette mot hans vilja, en film jag bara ville se för att jag varit i slottet i Versailles, där filmen spelades in.  Filmen var dålig, Mattias blev less och jag blev less, så det slutade med att Mattias satt och spelade tv-spel medan jag tvingade mig själv att i alla fall se filmen till slutet. Snacka om långtråkig och händelselös film, men Marie Antoinette lyckades inte förstöra min helg i alla fall, trots sina försök till det. Mattias kan verkligen det där med att få en sådär fånigt glad genom att bara finnas. Tack. <3 Att vakna bredvid dig är bland det allra bästa som finns. Förlåt att jag tvingade ut dig i regnet ikväll för att följa mig till bussen, jag älskar dig även om jag är lite småtaskig. <3

Jag har världens absolut finaste och bästa pojkvän. Det ni.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0