myismyname

Just nu känns saker så otroligt bra, faktiskt, trots skolarbeten som borde vara inne och samvetskval gällande franskan, om jag ska fortsätta eller ej. Jag tror inte jag ska det, jag har pratat med våran SYV idag. Rebecca följde i alla fall med hem till mig efter skolan och vi tog det bara lugnt ett tag innan vi spatserade iväg mot kvantum, jag ungefär lika kall som frosten på marken. Egentligen var det tänkt att jag bara skulle följa med Rebecca till kvantum, sitta där och äta lite slisk innan jag gick hem till mig och hon hem till sig men så blev det inte. Istället blev det att sitta kvar på kvantum och prata igenom lite saker, vilket kändes otroligt skönt, och sedan springa runt i ett nästan folktomt piteå. Ärligt så var det här första gången på länge som saker kändes som vanligt mellan mig och Rebecca. Det där ändå relativt korta samtalet på kvantum och utanför gjorde saker så mycket bättre. Jag har saknat henne, saknat det som var förut, för längesen. Saker har varit så konstiga ett tag nu, med bråk och trötta, dryga kommentarer från bådas håll men det känns som om allt är på väg åt rätt håll nu. Idag fick jag en glimt av hur det var förut, hur det var förra sommaren.

Du betyder så mycket för mig och har gjort ända sedan vi träffades på lägret i Göteborg. Det känns så otroligt bra att kunna berätta vad man vill för någon och vara helt säker på att det förblir en hemlighet. Är det något jag vet är det att du inte sprider vidare saker, även om du är arg. Jag kan berätta så extremt korkade och knäppa saker och tankar för dig utan att du skrattar mig i ansiktet. En sådan vän borde alla ha, även om vi kan bråka rätt rejält ibland, oftare än vanligt på senaste tiden men det ska det bli ändring på. Från och med nu inget mer bråk, för jag älskar dig.

Visserligen ganska gammal bild, men ändå, den får summera dagen.